Kapitalet strömmar in i private credit medan fler lån fallerar

Private credit-marknaden har vuxit till mellan 1,5 och 2 biljoner dollar globalt, enligt Financial Stability Board, samtidigt som andelen lån som inte betalas tillbaka stiger. Pensionsförvaltare och försäkringsbolag fortsätter att skjuta in kapital i tillgångsklassen och en av de största aktörerna, amerikanska Ares Management, tog in omkring 36 miljarder dollar under andra kvartalet 2026. Nästan två tredjedelar av det gick till kreditstrategier. Förklaringen till att pengarna fortsätter komma trots varningarna handlar mindre om optimism och mer om hur den institutionella kapitalallokeringen faktiskt är byggd.

För dig som svensk låntagare är kopplingen indirekt men verklig. Private credit finansierar företag som traditionella banker prisat bort och när den marknaden stramar åt sina villkor sprider det sig till bankernas riskaptit, till företagens investeringar och i förlängningen till arbetsmarknaden och hushållens betalningsförmåga.

Institutionellt kapital måste placeras även när risken försämras

Institutionellt kapital har en placeringsplikt. Ett pensionskapital kan inte stå i kassan och vänta på bättre tider och när avkastningskraven ligger fast måste kapitalet någonstans. Private credit har erbjudit rörlig ränta med påslag över interbankränta, vilket under de senaste årens höga räntenivåer gett en löpande avkastning som obligationsportföljer inte matchat.

Ares Management ökade sitt förvaltade kapital med 17 procent på ett år, till drygt 670 miljarder dollar. Bolaget satt samtidigt på omkring 170 miljarder dollar i icke-investerat kapital. Det är kapital som redan är utlovat av investerare men inte utplacerat och som skapar ett tryck att hitta affärer även när prissättningen av risk försämras.

Här ligger den strukturella svagheten. Fondförvaltare tjänar avgifter på förvaltat kapital, inte enbart på realiserad avkastning. Incitamentet att fortsätta ta in pengar består även när kreditkvaliteten i den underliggande låneboken försämras. Kritiker inom branschen har varit tydliga med den poängen. Dagens PS rapporterade om hur en tidigare banktopp beskriver privat kredit som en tickande bomb, med hänvisning till just den kombinationen av snabb tillväxt och begränsad insyn.

Marknaden har heller aldrig testats i en riktigt djup och utdragen konjunkturnedgång. Den växte fram efter finanskrisen 2008 och har levt hela sitt liv i en miljö av centralbanksstöd och relativt milda recessioner.

Riskaptiten har delats i två läger

Andra kvartalet 2026 markerade ett tydligt skifte. Den amerikanska marknaden för hävstångslån omsatte 224 miljarder dollar, ned 7 procent från kvartalet innan men nästan dubbelt så mycket som samma kvartal 2025. Under den siffran döljer sig en marknad som splittrats i två.

Låntagare med hög kreditvärdighet mötte aggressiv budgivning och pressade räntepåslag. Bolag längre ned i skalan fick det svårare. Räntepåslaget för de svagaste kreditbetygen steg med 55 räntepunkter till drygt fyra procentenheter över basränta. Det är inte ett generellt riskpåslag, det är en sortering.

Refinansieringstrycket syns tydligast i statistiken över omförhandlade lån. Volymen där lån förlängdes i stället för att lösas eller refinansieras på nya villkor nådde 29,5 miljarder dollar, den högsta nivån sedan finanskrisen. Riskkapitalsponsorer stod för 74 procent av förlängningarna. Med andra ord: när lånet förfaller och bolaget inte tål marknadens nya prissättning, skjuts förfallodagen framåt.

Riskkapitalbolagens exit-problem håller kreditrisken vid liv

Runt 29 000 bolag ligger osålda i globala riskkapitalportföljer, motsvarande ungefär 3,6 biljoner dollar i orealiserat värde. Den genomsnittliga innehavstiden har krupit upp till över 6,5 år, mot historiska cirka fyra år. Sponsorerna köper ungefär två bolag för varje bolag de säljer.

Det spelar roll för kreditsidan. Så länge bolagen inte säljs återbetalas inte lånen som finansierade förvärven och den utestående kreditrisken rullas vidare år efter år. Riskkapitaltransaktionerna i USA föll 38 procent till 177 miljarder dollar under andra kvartalet 2026, den lägsta nivån på två och ett halvt år. Färre affärer betyder färre exits och färre exits betyder att den befintliga kreditstocken åldras.

Svenska bankers förluster är fortfarande små men riktningen är uppåt

SBAB redovisade nettokreditförluster på 14 miljoner kronor under andra kvartalet 2026, upp från 6 miljoner kronor året innan. I absoluta tal är det försumbart mot en total utlåning på 547,5 miljarder kronor men fördubblingen säger något om riktningen och den kommer samtidigt som lönsamheten pressas. Rörelseresultatet föll till 660 miljoner kronor från 759 miljoner, räntenettot krympte något och avkastningen på eget kapital sjönk till 9,3 procent från 10,9.

Bolåneportföljen växte bara 1,3 procent till 385,8 miljarder kronor. Svag kredittillväxt kombinerad med pressade utlåningsmarginaler är precis den miljö där banker frestas att antingen skruva upp riskaptiten eller lämna över problemkrediterna till någon annan.

Någon annan finns. Hoist Finance köper portföljer av förfallna konsumentlån från europeiska banker till en genomsnittlig rabatt på 90 procent och driver in fordringarna för egen räkning. Under andra kvartalet 2026 redovisade bolaget 632 miljoner kronor i vinst före skatt, 67 procent över analytikernas förväntningar. Intäkterna steg 38 procent till 1 444 miljoner kronor och portföljvärdet nådde 39,2 miljarder kronor vid halvårsskiftet, redan över helårsmålet på 36 miljarder.

Bankernas kreditförluster är Hoists råvara. När nischbanker och kortutgivare skriver av lån hamnar de i en portfölj som säljs vidare och den som köpt fordran har varken lånerelationen eller kundperspektivet att ta hänsyn till. För dig som privatperson innebär det att en obetald kredit sällan bara försvinner, den byter ägare. Har du redan hamnat i den situationen är det värt att förstå hur en betalningsanmärkning fungerar och hur du blir av med den.

En åtstramning i private credit sprids till svenska hushåll via längre kedjor

Kedjan är längre än den ser ut. Private credit finansierar medelstora företag, inklusive svenska bolag som ägs av internationella riskkapitalfonder. När räntepåslagen stiger för svagare låntagare blir deras räntekostnader högre, marginalerna tunnare och investeringarna färre. Det märks först i anställningsstopp, sedan i uppsägningar.

Hushåll med tunna marginaler drabbas i den änden, inte via kreditfonderna. Och när inkomsten faller är det oftast de dyraste krediterna som ställer till problem först, eftersom de har högst löpande kostnad per lånad krona. Den som har flera små krediter parallellt bör därför räkna på vad de faktiskt kostar. Vår genomgång av hur nominell och effektiv ränta skiljer sig på smslån visar hur snabbt avgifter äter upp marginalen.

Den andra kanalen går via bankernas finansieringskostnader. Om en bredare kreditoro sprider sig till obligationsmarknaden stiger bankernas upplåningskostnad och den kostnaden landar till slut i bolåneräntorna. Vi har tidigare beskrivit hur statsskulder i USA kan pressa upp svenska bolåneräntor genom samma mekanism.

Marknaden går från tillväxtfas till disciplinfas

Efter flera år där förvaltat kapital var det enda måttet som räknades håller branschen på att byta måttstock. Kreditbedömning, portföljhantering och förmågan att hantera bolag som hamnat i trubbel blir det som skiljer förvaltare åt. Uttagstrycket från vissa noterade kreditfonder, där investerare begärt ut pengar snabbare än fonderna kunnat sälja innehav, ser ut att vara början på den övergången snarare än slutet.

För svenska sparare med pensionskapital i tjänstepensionslösningar är exponeringen mot private credit sällan synlig i månadsbeskedet. Den finns där ändå, via alternativa investeringar i förvaltarnas portföljer. Fråga din pensionsförvaltare hur stor andelen illikvida krediter är och hur de värderas när det inte finns någon marknadskurs att gå på. Det är en rimlig fråga att ställa innan konjunkturen ger svaret.